Sova på soffan och säga hejdå

Människor är snälla. Jag har fått gratis boende i Helsingfors, hos en bekant. Ett steg närmare mot att klara att skriva den här uppsatsen utan att fullständigt ruinera mig. I dag sa jag till min närmaste kollega att jag nog kommer sluta snart. Vi gjorde en slags sittande segerdans för att fira mitt nya jobb (jag ropar alltid hejhejhej innan jag har kommit över ån), och sen var vi nostalgiska en stund. Jag har ju jobbat där i fem år. Helvete vad jag kommer att sakna konsultbranschen. Kommer jag någonsin få gratis frukost, årlig bonus, årlig semesterresa och årligt friskvårdsbidrag på 2000 pix igen? Skulle inte tro det. Men jag har ju gjort mitt val, fullt medveten om vad det innebar, så det vore fånigt om jag gick och blev bitter. Jag menar... mer bitter än vad jag redan är förstås.