Vi har skjutit upp det här med äktenskap på obestämd tid. Jag önskar nästan att det var sådär italienskt dramatiskt, med krossat porslin och stora upprörda gester, men så var det inte. Det var jag och M vid matbordet, vi åt rester och hade det rätt trevligt, trots att det var en sån där riktig vardagsregnig kväll mitt i veckan. Det är inte ett gemensamt beslut, men vi är helt överens.
Jag började känna mig stressad och trängd. Hade svårt att se mig själv som gift, som någons fru, som äkta maka. Det är klart att ett äktenskap blir vad man gör det till, man kan skita i precis alla konventioner som kopplas ihop med giftemål. Det är bara ett papper, det betyder bara något om man lägger en betydelse i det. Men jag är inte redo. Jag vet inte vad jag är beredd att lova än. Jag vet inte om jag har lust att lova något just nu. Men mest är det nog självbilden tror jag, jag vill inte vara någons fru just nu. Och jag älskar M för att han fattar det. Han inte bara accepterar det, han fattar. Ska jag gifta mig med någon, så är det han. Men inte än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar