Ett huvud av snor och grubblerier

Mitt snor är gulgrönt, jag har precis fått mens och huvudet bultar i takt med mina äggstockar. Min kropp är mitt tempel, och i dag är det templet nedskräpat av skräniga amerikanska turister som bankar på mina sköra väggar och skiter i hörnen. Jag hasar omkring i lägenheten och pendlar mellan utmattning och rastlöshet. Mitt huvud surrar av alla saker som måste fixas, alla mail som måste besvaras (forskaren i San Francisco har ÄNTLIGEN gett mig ett livstecken), alla böcker som måste läsas, alla utkast som måste skrivas. Och jag vill byta hårfärg. För sjuttielfte gången i mitt liv. Min kalufs är min palett, och min palett misshandlas på grund av min ambivalens. No emotion is the final one. Men härom veckan var det någon som trodde att jag var nån slags svartrockare, och det fick mig att känna mig som ett flåsigt Twilightfan, så nu byter jag hårfärg.

I övrigt är det mycket tankar kring konvention. De jag följer, de jag inte följer. Hur man förhåller sig till det konventionella, vad man omfamnar, vad man tar avstånd ifrån. Vad som är egen identitet och vad som är produkt och vad som bara är ren och skär lathet. Jag hade liksom aldrig trott att jag skulle vara här, men nu när jag är här så är jag inte särskilt missnöjd. Bara... fundersam. Ibland är grubblandet helt rätt.