Det har dykt upp en ny bekantskap. Jag hade gärna inte pratat med henne igen, någonsin. Hon är vidrig, hon är hemsk, hon ger mig mardrömmar. Jag avskyr när vuxna kvinnor beter sig som små flickor. Och spelar på det. Jag avskyr när folk kastar sig över främmande barn som om de var små gosiga teddybjörnar istället för individer.
Jag kan bortse från att någon är religiös, om det kommer tillsammans med en gnutta självdistans. Om det inte innebär att man tar sig rätten att vara självförhärligande varje sekund av dagen, om det inte innebär att man tror att medmänsklighet bara finns hos kristna, om det inte innebär att man insinuerar att ateister är värda ens medlidande, att man får ha tålamod med dem.
Ditt spralliga blonda barnsliga skenheliga lilla våp.
Och kom fan inte och diskutera "vilken typ av brudbukett jag har tänkt mig", jag ska fan inte ha nån jävla brudbukett, du kan ta dina jävla blomsterarrangemang och stoppa upp dem någonstans där de förhoppningsvis gör riktigt, riktigt ont.
2 kommentarer:
Hårda ord. Hur lyckades du träffa ett sådant våp?
/Sofie
Hon är sambo med en vag bekant. Jag kanske tog i lite i överkant, särskilt som hon är så lätt att undvika. Men vad gör man, när man träffar en sån där människa som helt ovetandes lyckas trycka på flera av ens knappar samtidigt? (den moderna människans blixtsnabba svar: man ventilerar det i sin blogg, för det är så sjuuukt konstruktivt och moget)
Skicka en kommentar