Jag behöver backa. En rejäl bit. Med min bitskhet, irritation och sarkasm har jag gjort den här flytten till något tungt och jobbigt för oss båda, bara för att jag känner mig stressad. Som om M inte var stressad nog. Återigen svär jag över hur mycket ens ex formar en, hur mycket ens bagage hindrar en från att se människan som man lever med NU. Jag kommer på mig själv med att tillskriva M egenskaper som tillhörde en människa jag levde med för åratal sen. Sunt?
Efter samtal har jag insett att det gäller för mig att släppa taget om kontrollen. Det här är i huvudsak M:s business, hans prylar, hans lägenhet som ska tömmas. Nu får jag börja hjälpa till på RIKTIGT, dvs sluta vara en bitch och börja vara hans kompis. Stötta istället för att driva på, hjälpa till istället för att leda. Ja herregud, insikter kommer farande som snorloskor nuförtiden.
Wolverine var ju förresten kick ass. Nörden i mig höll på att kissa i byxan av exaltering. Men om man ska vara riktigt petig så var det tre saker som störde mig lite:
1. Fel skådis spelade Stryker. Inte alls samma pondus som han i de tidigare filmerna.
2. Gambit ska vara fransk. Det vill säga ha en fransk brytning. Det hade han inte.
3. Sabertooth, dvs brorsan, är i serierna ful som stryk. Dubbelt så stor som fule lille Wolverine, ett sunkigt troll med underbett.
I övrigt var det pure bliss. Hur skulle man kunna ogilla X-Men och samtidigt påstå sig ha en själ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar