Köpt mig ett tjänstehjon

Det blev en försoningsöl, ingen gravöl. Något annat var visserligen inte väntat, men det var ändå en lättnad att sitta där i solen med honom, och återigen känna varför vi har hängt ihop i alla år, vad det är som binder oss samman. Mitt i allting sprang jag iväg och köpte en herrbetjänt. Ja inte den levande sorten av kött och blod då, utan den stelare varianten, i trä. Hittade den på Blocket, och gav upp ett illvrål. M har redan en sån, exakt en sån, och har länge velat ha ett matchande par. De är från 50-talet (designens decennium, ja?) och är svåra att få tag på för de har egentligen inget samlarvärde och sticker egentligen inte ut särskilt mycket. Men snygga är de, klassiska, välgjorda. Jag var så klart tvungen att ha den, och i min desperation betalade jag världens överpris. Men det var det värt, bara för att få se hans min när han kommer hem (människan är i Kalix). Jag gillar Blocket. Och Tradera. Vår nya folkrörelse. Reduce, reuse, recycle!