Lappar är ett underskattat verktyg inom konfliktshantering. Jag har alltid varit en stor anhängare av lappar och brev. Inte bara för att jag är så dålig på direkt konfrontation (min hjärna låser sig, jag kan inte tänka och känslorna hinner inte med utan slår till först en lång stund senare), utan också för att skrivandet har så sjukt många fördelar. Skrivaren får tid på sig att tänka igenom sitt resonemang, vad hen vill ha sagt och på vilket sätt. Har hen gott om tid på sig kan hen kanske dessutom föreställa sig eventuella reaktioner på brevets innehåll och förbereda sig på dem. Mottagaren får i sin tur läsa igenom budskapet i lugn och ro, utan krav på omedelbart svar. Det finns inget problem med turtagning, det blir ingen tävlan om vem som skriker högst, man undviker lätt klumpiga formuleringar och man skickar också ut en tydlig signal om att man VILL kommunicera om problemet, att man går och funderar på det och inte har stängt av. Ja det finns hur många fördelar som helst. Jag och en av mina dykedudes har alltid löst våra konflikter via mejl. I åratal. Det har funkat utmärkt. Så också denna gång. Det enda negativa är att när vi sedan träffas, in the flesh, så blir det lätt att vi bara fortsätter som om inget har hänt, eftersom vi har avhandlat allt via mejlen och inte känner oss riktigt bekväma med att dra upp det igen mellan fyra ögon. Vi vet helt enkelt inte hur man gör. Men imorgon ska vi försöka, över några öl. Det kommer antagligen resultera i att vi tar upp det, slätar över det, skruvar generat på oss och går raskt vidare till att diskutera något helt ovidkommande. Och i slutändan funkar det minst lika bra.
Och så dags för dagens mattips: Igår stekte jag ihop fisk, fänkål och citron. Gör inte det. Det är oätligt.
2 kommentarer:
Oj, vilket mattips. Det lät ju jättegott. Tur att du påtalar att det är oätligt, annars hade jag testat!
Trevlig blogg förresten. Jag har smygläst den länge;)
Tack! Och hej! Vad roligt att du smygläser, ska genast smygläsa din... :)
Skicka en kommentar