M har återvänt från Russkipusski, och det är ljuvligt. Att se honom komma springande, gänglig och blek med ett stort flin på läpparna... Det är som om hela insidan förvandlas till honung. Inga tankar, bara intensiv känsla. Vi stod en lång stund, panna mot panna, och bara höll om varandra. Kunde inte prata. Höll på att bli överkörda av en sur bilist som inte hade nåt överseende med översvallande romantik. Vi nästan sprang hem till honom, och kom inte upp till ytan igen på flera timmar. Vi har träffats i ett halvår, och jag ser inget slut på det här. Jag vågar egentligen inte vare sig tänka det eller skriva det, men det här är fan personen jag vill leva med.
Är för övrigt uppe ur min kroppsliga svacka. Magen verkar på något mirakulöst sätt ha tagit sig i kragen och ryckt upp sig, den är inte frisk men inte så akut sjuk heller. Och då känns ryggen på något sätt mer hanterbar, och efter ett träningspass är den så uppmjukad att jag nästan kan få en försmak för hur det måste kännas att leva utan ryggproblem. Och så är det ju dessutom HÖST, min årstid. Himlen är lite högre, lite blåare, luften lite friskare, världen lite färggladare, Constantin lite piggare.
I helgen är det fest, som alla queers i Malmö säkert är väldigt medvetna om. Det är ju Regnbågsfestivalen här, som jag som vanligt inte besöker. Jag är ett dåligt queer. Men vi ska i alla fall ha en bombastisk förfest, där ex och ex och ex som vanligt tvingas dansa sida vid sida. Som sig bör.
2 kommentarer:
hur träffades du och Kärleken då?
Vi körde en klyscha och träffades på jobbet. Om jag sitter vid mitt skrivbord och lutar mig lite lite till vänster, så ser jag hans rygg. *s*
Skicka en kommentar