Det finns de som är engagerade och peppade och hänger på European Social Forum dessa dagar. Volontärarbetar, fixar föreläsningar, DJ:ar, är sådär fint duktiga. Sån är tydligen inte jag. Jag väljer att tillbringa min lördag med att glo på akvariefiskar. En stor och platt randig sak har fått nåt fel på sin flytsäck eller vad det kan heta, så nu ligger han bara på botten och dör så sakteliga. De andra fiskarna ser inte ut att bry sig ett smack, men jag har varit med förut, jag vet att de har stenkoll på exakt hur levande han är. För så fort han har dött så börjar de mumsa på honom. Det är en makaber värld, där i akvariet. Jag kan inte låta bli att tänka på Hitta Nemo, så jag känner mig konstant iakttagen. Tysta kalla fiskögon som följer mig när jag hasar mellan skrivbordet, kopiatorn, skrivaren och fikarummet. Vicious bastards.
I övrigt är jag som i en svacka. Eller nej, jag har varit i svackor, det här är ingen svacka. Det här är mer som en liten grop, ett litet gupp. Jag är less på min kropp som är så trasig. Jag har sagt till mig själv på skarpen att jag inte ska bli sån där gnällkärring som bara pratar om sina krämpor, men det känns som om min kropp har gett upp, allt rasar. Inklusive vikten, på ett inte helt positivt sätt. Känner mig trött och klen. Min kiropraktor säger att han inte förstår varför min kropp inte svarar på behandlingen. Nu får vi se vad läkarna har att säga. Jag har fan ont jämt.
Fick ett fint sms från M igår: "Du bor i mitt huvud konstant, lite som ett tredje öra eller andra näsa, fast på insidan."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar