Storken kanske kommer!

Just nu är det inte så ofta som jag känner mig upprymd inför något. Kanske för att jag är en skeptisk och blasé jävel, kanske för att livet inte riktigt klaffar just nu. Men sen igår känner jag ett riktigt pirr i magen. Mina bästa dykedudes kanske har en bebis på gång! De har väntat länge på en inhemsk adoption, och det har stått helt still. Men nu kanske. Kanske kanske kanske. Vi tar ut segern i förskott, allihop. Tänk, om kanske bara några veckor, någon månad, så kan vår familj ha utökats med en liten bebis. Jag föreställer mig S när han böjer sig över bebisen och gör pruttljud och grimaser för att få henom att skratta, och jag föreställer mig M med knodden i bärsele på magen, och jag blir alldeles varm i hela kroppen. Måtte det bli deras tur nu.