tisdag 1 maj 2012

Sharm el Sheik

Jag och M var slutkörda. Vi har svårt att hitta en balans där vi arbetar lagom, särskilt eftersom vi envisas med att inte göra avkall på något annat. Så vi ville åka på "riktig" semester, inte den typen som vi brukar åka på där vi bär omkring på tunga grejer hela tiden, anstränger oss fysiskt, förflyttar oss ständigt mellan olika platser, och sen kommer hem och behöver vila upp från vår semester... Så vi bestämde oss för att åka charter. Jag har testat lightversionen av det en gång förut, men för M var det första gången. Vi ville ha värme, och vi ville ha bra snorkling eftersom vi både var blötdjur i tidigare liv och helst vill befinna oss i vatten ungefär jämnt. Så vi bokade en resa till Sharm el Sheik i Egypten. All inclusive. Vi knep ihop ögonen när vi klickade på "boka". M hade passerat stället några gånger genom jobbet så vi var medvetna om att det var lite av ett rövhål, men området ligger också på topp fem av världens finaste korallrev.

Säg en sak om mig och M, säg att vi inte är charterturister. Vi stack ut som två sojabönor på ett steak house. Vi struntade i om vi blev bruna, vi vägrade delta i några aktiviteter, vi läste för tjocka böcker. Vi bokade våra turer själva direkt från egyptier, vi sket i det där med all inclusive och åt ute istället, och vi köpte inget på tax free. Inte på grund av någon genomtänkt och PK princip, utan bara för att vi helt enkelt inte trivdes med att bli omkringvallade som får. Charter är helt enkelt inte vår grej.

Sharm el Sheik är ett deprimerande rövhål. Det gjorde mig ledsen. Från början fanns där några beduinbyar. På 80-talet kom västerländska hippies, byggde egna communities. Sedan kom backpackers. Sedan kom egyptierna och de stora hotellkomplexen. Allt är konstruerat. Egyptier har inte råd att bo där. Männen (jag såg två egyptiska kvinnor på hela veckan) lämnar sina familjer i Kairo eller var de nu bor, och kommer och säsongsarbetar i Sharm el Sheik för usel lön. Alla har hemlängtan. De vill bara hem. Alla föraktar turisterna. Det är bara business. Turister är vandrande plånböcker och det gäller att klämma dem på så mycket pengar som möjligt. Turismen har fått ett hårt slag sedan revolutionen och inga hotell är fullbelagda. Det gick inte att smälta in i mängden av turister, för där var mest desperata egyptier. Att gå på marknaden var som att springa golgata, alla slet i oss, ropade åt oss. Jag förstår dem, men det gjorde mig sjukt stressad. Vi åkte ut till det klassiska dykstället The Blue Hole men turisterna har förstört all korall. De stampar omkring på korallrevet, hoppar från det, behandlar stället som om det var en pool. Det är dött, fullt av skräp. Egyptierna gör inget för att skydda området, det är bara business. Vi fick träffa beduiner och lära oss väldigt lite om deras historia. Ingen säger ett ord om att beduinerna behandlas som en andra klassens medborgare, att de inte får jobba på hotellen, att de är ansvariga för flera attacker mot turister de senaste tio åren som protest mot hur de behandlas.


Men det var så klart inte bara skit. Om man tog bort alla människor och lät naturen vara ifred så skulle området vara helt fantastiskt. Hela kustremsan är korallrev och det mesta är trots all orört och skyddat. Reven är över all förväntan, otroligt vackra och fulla med vackra fiskar. Som att simma i ett akvarie. Eller filmen Nemo. Alla var där. Vi fick se stora havssköldpaddor, om än från en båt. Vi tillbringade timmar under vattenytan. Stenöknen i området är magisk i all sin karghet. Visserligen full med skräp på sina håll, men när vi kom högre upp i bergen i vår skraltiga jeep så såg vi både taggiga ormar och ödlor tjocka som falukorvar. Och vi föll faktiskt i turistfällan och red på kameler, dessa märkliga, utomjordiska djur. Turistfällor förresten... de går ju inte att undvika där. Hela området är en enda stor turistfälla, där finns ju inget annat. Förutom bortträngda och felbehandlade beduiner.

Nu är vi hemma igen. Bruna, trots allt, och utvilade. Vi enades om att aldrig åka dit igen, att inte göra den typen av resa igen, men att det samtidigt var vad vi behövde. Bara vara han och jag, inte fixa en massa saker, inte jobba, inte köra på i 180 knyck. Vi fick tid att se varandra som det så fint heter. Vi har gökat som kaniner. Vi reser dessutom bra ihop, vi har kul. Tydligen även när vi gör nåt så fullständigt bisarrt som att åka på charter.

4 kommentarer:

Sannan sa...

Jag har aldrig varit på charter men i år ska jag göra debut. Med ett litet litet barn och två bonuskids på 9 och 10 insåg vi att det kan vara ganska praktiskt. Inte pittoreskt eller äventyrligt för oss vuxna dock...

Med all incl känns det som att man skulle kunna befinna sig i Flen bara för att det är så konstruerat.

Mrs Oikari sa...

Du bekräftade precis mina fördomar om Egypten. Aldrig varit speciellt sugen på att åka dit. Dessutom verkar havet lite väl kallt långa stunder av året för en badkruka (5 mm våtdräkt i 30 graders varmt vatten är skönt på dyken) som mig :D

MEN! Ibland är kvalitetstid med sin kanin allt man behöver för att livet ska börja rulla igen. Gott.

Constantin: sa...

Sannan: Det ÄR Flen! En liten bubbla av bonnläppar. Men jag kan faktiskt förstå att man väljer att åka charter med barn, även om jag just nu mår lite illa av bara tanken på att någonsin åka på den typen av resa igen...

Oikari: Jag badar ju gärna oavsett temperatur eftersom jag är sjuk i huvudet, men det blev helt klart lite kallt när man hade legat i ett tag. Sen så säger M att det finns delar av Egypten som är asjusta och att Sharm el Sheik (såklart) inte är representativt, så man (jag) kanske inte ska döma ut hela landet... men det har ju inte direkt gett mersmak...

Anonym sa...

Jag var just i Sharm el Sheyk för tre år sen och jag hatade det. Lovade mig själv att aldrig igen sätta min fot i Egypten. Det enda som var bra med min resa var att jag åkte och kollade på pyramiderna. Det var ju en dröm jag hade att se pyramiderna. Men egyptierna förstörd tyvärr min resa. Det är som du säger att de är desperata, men den insikten kunde inte göra min semester trevligare när de skrek på en, drog i en, tafsade på en, och lurade en på pengar. Som sagt, synd egentligen, för om man vill ha värme, sol, bad så är Egypten perfekt. Men som sagt, aldrig igen.