Happiness is a hot dog

Det är vår i luften! Jag och Sigge tar med oss vänner och går långpromenader i Malmö. Jag fick en äppelrökt ost från Möllans ost för ett tag sen, och jag och Sigge har förälskat oss i den fullständigt, så några bitar av den får följa med. När vi hittar en bra parkbänk sätter vi oss i solen och delar på osten, och det luktar tjära och varm jord. Vi omgärdas av hipsters, och jag ser inte att vi sticker ut från mängden. Det är okej. Jag lyfter upp Sigge i famnen, han är tung nu och inte i knähundsstorlek längre, men det skiter vi i. Sorlet av oss människor söver honom, och snart andas han tungt i mitt knä. Och jag vill stanna i det ögonblicket, när dagen känns hur lång som helst, när allt är kravlöst och långsamt, när inga planer finns, inga tider att passa. När samtalsämnena avlöser varandra i sakta mak och jag har hundens varma lurviga päls under min hand. Jag känner mig en aningens borttappad och förvirrad i mitt eget liv, och ibland känns det som att min relation med min hund är det enda som jag verkligen greppar.