Crime City

Känns det bra att flytta till en stad där någon skjuts till döds varje dag just nu? Svar nej. Jag har förstått att skjutningarna handlar om rivaliserande taxibolag, a.k.a. Malmös maffia, och att han som sköts igår var pappan som anordnade en antivåld-demonstration i samband med hans sons begravning härom veckan. Det går tydligen inte att demonstrera sig ut ur onda cirklar. Det är inte utan att man istället för att tänka på sin nya 30-talslägenhet mitt i smeten, fantiserar om en liten stuga i skogen. Dit bara inbjudna människor hittar, där Sigge kan springa fritt och där inga 10-åringar knivrånar folk. Men sen minns jag att jag är mörkrädd och att jag därför inte gillar skogen kvällstid, att det bor paddor i skogen, att jag är en social varelse och att jag inte har körkort. Och jag tänker på alla fina människor i Malmö som jag kommer bo nära och kunna ha vardagshäng med, jag tänker på alla restauranger, jag tänker på Möllan, jag tänker på surdegsbageriet runt hörnet från nya lägenheten dit jag, M och Sigge kan gå och äta frukost på sommaren, och jag tänker på alla konserter och föreställningar som kommer vara inom gångavstånd igen. Som när Freddie Wadling ska tolka Bondlåtar kompad av en cellist. Ett album jag för övrigt kan rekommendera, särskilt Got a License to Kill som han gör väldigt bra. Jag tänker på alla de sakerna, och så säger jag till mig själv på skarpen att jag måste slappna av.