fredag 2 december 2011

Letar efter suget

I förrgår kom M hem och hade precis hälsat på en ny liten bebis i vår bekantskapskrets. Ungen ska heta Signe, och en lång stund gick M omkring med tindrande ögon och viskade "Signe", som om det var ett magiskt ord. Han beskrev hur han fick hålla den sovande lilla kroppen tätt mot sitt bröst, och hur Signe hade sin lilla mjuka näsa mot hans hals. Jag såg hans längtan, och för en kort liten stund smittade den av sig på mig. Inte ända in, men ändå så det kändes. Sen försvann den igen.

I går var vi hos några vänner och hängde och åt mat. Deras dotter är nu 2,5 år, och har humörssvängningar som skulle få den mest inbitna drama queen att ta sig för pannan. Ena stunden glad som en lärka, ett fantastiskt litet charmtroll, nästa stund är allt åt helvete och det går inte att laga. Skriker och slåss, och det kan pågå i timmar. Så är inte alla barn, förstås, och jag gillar ändå det här lilla barnet. Jag är generellt sett rätt barnkär. Men det göder inget sug i min livmoder.

Jag är som svenneheterosnubben som lite måste tvingas in i det, och sen gillar läget. Jag tror verkligen det. Någonstans, inte just nu, men ändå ganska snart, måste en kompromiss ske mellan min tveksamhet och M:s längtan.

Ja herregud. Just dealing with things way beyond my maturity level. När blev alla frågor så här stora? Jag är en förvuxen tonåring. Men visst, även tonårsgraviditeter blir ju lyckade ibland.

Inga kommentarer: