torsdag 5 maj 2011

Välkommen till vuxenlivet

Jag stannar upp en liten stund, bara ett andetag, och jag ser att just nu i mitt lilla fjuttiga liv, så är allt under förändring. I dag hade jag patienter precis hela dagen. Mina egna. När de är hos mig, så är de mitt ansvar. Ingen handledare att hålla en om ryggen. Men jag är inte riktigt färdig, jag vet. Om inte annat så tog min nya namnskylt ner mig på jorden idag. På den står mitt namn, och sen min titel, tätt tätt följt av ett "ass.". Min titel är skyddad och kräver legitimation, så därför är jag en "ass." tills jag har tagit examen. Min namnskylt känns lite som ett straff. Jag har bondat med en brud som jag ska samarbeta med en hel del, men som som jobbar på en helt annan avdelning och som har ett helt annat jobb, och när jag träffade henne idag och visade min namnskylt så började hon smiska sig själv på rumpan. Det gjorde henne lite till min nya favoritkollega.

Men det var inte min stjärtiga titel jag ville skriva om. Jag ville skriva om hur svårt det är att beskriva den flyktiga känslan av att allting är i rörelse, alla livsbeslut, alla vänner, alla känslor och tankar, alla principer. Jag är fortfarande lika förvirrad. Det enda jag vet, är att jag ingenting vet, och all den där skiten. Fördelen med mitt jobb är att det håller mig så upptagen att jag inte hinner tänka på någonting annat än jobbet, förutom i såna här korta små andetag.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vissa saker är konstanta, orubbliga, fixerade i sement! Vänner som står vid din sida mååånga mil bort. Andas! /J

Constantin: sa...

Åh, min ledstjärna i natten! :) Tack, du finaste vän.