måndag 23 maj 2011

Vad jag känner för henne

En helg i solen vid vattnet med några av Malmös finest flator, och jag är nöjd, utpumpad och flamberad. Inte bränd, flamberad. Du har aldrig sett en snyggare bonnbränna än den jag visar upp just nu. Ingen solskyddskräm, hur tänkte jag där? Jag är ju ändå blek som en binnikemask.
Men SÅ värt.

Jag fick spendera mer tid med Amasonen än jag gjort på länge, och i sällskap med andra inser jag hur sammanväxta vi har blivit. Hur mycket jag älskar henne. Mitt ex, min knäppgök, min familj. Hur vi förstår varandra, på ett instinktivt plan där ett ögonkast räcker. Kanske inte så märkligt egentligen, med tanke på allt vi har gått igenom tillsammans, alla roller vi har spelat i varandras liv. Jag har i Amasonens liv varit: bekant, ragg, flickvän, ex, flickvän igen, bitch, distanserat ex, bekant, vän, partypolare, the other woman, suktande uppvaktare, date, älskarinna, vän igen, kombo, odefinierad, bästis, familj. I den ordningen. En gång i tiden tyckte jag hon var en av de störigaste människorna jag hade träffat, och hon tryckte på alla mina knappar. Nu är hon en av de viktigaste människorna i mitt liv, hon är som sagt... familj. Jag har några få såna, några naggande goda, men jag trodde nog aldrig att hon skulle bli en av dem.

1 kommentar:

Femininum sa...

Himla fint! :)