Vissa dagar överväldigas jag av känslan av att allting, precis allting, i mitt liv handlar om prestation. Att jag måste prestera, all vaken tid på dygnet. Jag tror jag har fått en släng av duktig-flicka-syndromet, jag har glömt bort hur man slappnar av. Det känns som att jag är upptagen morgon till kväll, och ändå har jag alltid dåligt samvete över sånt jag inte har gjort. Och det är ju lögn alltihop, jag ÄR inte upptagen dygnet runt, jag HAR fritid, jag GÖR tillräckligt. Jag är som en undernärd anorektiker som ser ett fettberg i spegeln och som ångestfyllt undrar varför hen inte kan gå ner i vikt. Jag måste sluta. Jag måste hitta en balans där jag kan få gjort allt det som dessvärre måste bli gjort, utan att dra på mig magkatarr för sjuttielfte gången. Memo to myself: Skriv aldrig i en jobbansökan att jag är stresstålig och tycker om att hålla många bollar i luften.
Dagens lugnande ljudminne: Cykeldäck mot torr grusväg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar