Håret, livet

En av mina dykedudes brukar klippa mig. Han är utbildad frisör, så det är inte helt random, även om han aldrig har jobbat som det i Sverige. I går var det dags igen, jag bjöd på käk, hans man lät mig pilla (läs: slicka) på hans iPad, och han lät sina saxar vina över mitt slitna sönderfärgade hår. Jag brukar alltid vara nöjd med hans klippningar, men den här gången har han gjort något väldigt märkligt. Han har liksom klippt av stora sjok mitt på. Lyft överhåret, klippt av det på hälften, och släppt. Resten av håret är jämnlångt. Även om jag tycker det är jobbigt att gå till frisören så är jag inte särskilt petig med mitt hår, men det här ser bara knäppt ut. Hårsnodden är min vän.

Och annars? Jag jobbar för mycket. Jag har kul för lite. Jag har börjat få problem med knäna när jag tränar. Jag flagar på näsan och bröstkorgen. Jag har varit på cellprovtagning hos gynekologen och känt ett metallobjekt stöta emot något som inget metallobjekt någonsin borde stöta emot. Men i helgen ska jag få klämma på min framtida valp. Så fantastiskt fint.