I dag har jag varit i grannstaden Esbo och intervjuat en sjukt sympatisk kliniker med dålig engelska. Hon var snäll nog att komma och hämta mig på stationen, och BARA DÄRFÖR så var jag pinsam och missade att hoppa av tåget. Har jag någonsin gjort det förut? Svar: ...eeeeh jag vet inte, jag minns inte, men antagligen inte. Åkte vidare till nästa station och så fick hon hämta mig där. Jag var generad men hon var obrydd och rak på det där härliga finska sättet. Jag säger "det där härliga finska sättet", för nu har jag pratat med säkert fyra stycken så nu kan jag dem, de där finnarna. Jag är praktiskt taget en av dem. Infiltration complete.
Så jävla snyggt språk också, jag vill bara härma. dem. hela. tiden.
Besöket var sedan något av en hit, allt var intressant och jag förstod inte vad någon sa och sen fick jag kaka och någon slags gräddig yoghurtliknande goja med björnbär som tydligen är nåt väldigt finskt. Sen lämnade jag min dokumentportfölj på ett bord och åkte hem. Hepp! Jag brukar inte missa mitt stopp och jag brukar inte glömma kvar saker. Det måste vara nåt med den finska luften som gör mig för avslappnad. Lullar omkring som Mumintrollet och filosoferar över vattenpölar som blir till bruna små sjöar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar