söndag 6 februari 2011

Alkohol och finska män

Jag undrar lite hur det tar sig uttryck, det här med alkoholallergi. Hur kan man över huvud taget vara allergisk mot alkohol? Eller kan man det? I går natt låg jag på en soffa i en skitig lägenhet i Tammerfors och upplevde någon slags snedtändning light. Jag var inte full. Jag hade varit ute och käkat med några finnar, druckit några glas vin och rökt några cigg. Och nu låg jag där, med sprängande huvudvärk, illamående, yrsel, kallsvettningar, och en total oförmåga att ligga still och att bilda en enda hel mening i mitt huvud. I säkert en timme låg jag så, och det kändes som om min hjärna hade kört av banan fullständigt, allting rusade omkring i skallen, jag försökte lugna ner tankarna men inget hjälpte. Vaknade upp på morgonen och kände mig sunkig, men inget mer. Nu: värkande hud, annars inget.

I övrigt känner jag mig efter helgens utflykt mer än lovligt skeptiskt inställd till finska män. De får mig att känna mig sjukt lesbisk. Brölande hormonstinna bebisar i 40-års åldern som häller i sig mer sprit än vad som någonsin kommer att vara attraktivt. Men jag inser att det här är något av en kulturkrock, för min värdinna, queerteoretiker som hon är, skrattade förtjust och tindrade med ögonen. Jag förstår ingenting. Känner mig nu socialt utpumpad och längtar efter en tyst kväll i M:s mjuka sällskap.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag har en nära vän som haft stora problem med levern under sommaren och hösten 2010. Efter många vändor u och in till sjukhussalar blev domen fettlever. Allt fett från alkoholen sätter sig på levern. Kort sagt. Så jo, man kan säkert vara mer eller mindre allergisk mot alkohol. Eller bara mer eller mindre mottaglig, typ

G