Mycket nu

When it rains, it pours. Både bra och dåliga saker.

Några vänner har köpt ett hus mitt i centrala Malmö, vilket i sig är helt absurt. I helgen hjälpte vi dem att flytta. Deras trädgård är en avskild oas mitt i all betong, och jag kan inte riktigt förstå att de är jämnåriga med mig. Helt plötsligt känns husköp inte som "något vuxna gör". När jag på lördagkvällen vinglade omkring med ett vinglas i ena handen och ett barn i den andra, då insåg jag nog för första gången på riktigt att mitt liv är på väg in i en annan fas. Jag håller på att lämna "twenty something".

Igår, söndag, åkte jag och M till IKEA och köpte en dubbelsäng. Vår 120-säng är så nerlegad att det är som att sova i en grop, och min rygg klagar varje morgon. Så nu har vi en sprillans ny på 160, med avancerade grejer som "comfortzoner". Jag kommer fortfarande ihåg när man var liten och sov på en skumgummimadrass. Det har hänt saker på sängfronten, kan man säga. Jag har också, för första gången i mitt liv, köpt en kudde. Provat ut en kudde speciellt till mig, efter mina behov. Alla tidigare kuddar har jag fått, eller tagit när de blivit över någonstans.

I går kväll dog en nära väns pappa. Han har missbrukat hårt i flera år och vaknade nu inte upp efter en operation. Låg i koma en vecka, och gick sedan bort helt stilla. Trots all skit han gett sin familj, trots att alla bara gick och väntade på detta, så är det ändå en sorg. Nu är min vän föräldralös, vid 35 års ålder. Det är för tidigt. Vad kan man göra för att stötta, annat än att laga mat och sätta på en ytlig actionfilm?

Igår kväll ringde min äldsta kusin upp mig och berättade att hon och en kompis kommer till Malmö idag. Frågade om de fick sova hos oss. Jag känner inte min kusin alls, men jag vill gärna lära känna, så jag sa såklart ja. Även om jag egentligen känner mig stressad och pressad och skulle behöva två dagar i lugn och ro innan jag drar till hemstaden. Hur gammal kan hon vara nu? 22? Sent i går kväll drog jag runt i lägenheten, försökte skapa någon slags ordning i kaoset. Kände mig nervös. M sa att jag såg bajsnödig ut. Jag träffar aldrig min släkt förutom vid högtider numera, och då aldrig hemma hos mig själv. Jag är inte van vid att dela med mig av mitt privatliv med dem. Å andra sidan är det något jag har velat ändra på. Oh fuck it, det blir säkert skitbra.