Upparbetade spår att följa

Min mamma har blivit kvinnan som ringer upp och aldrig slutar prata, som berättar vad hon har ätit in i minsta detalj, vilka krämpor hon har och vad hon har gjort senast i trädgården. Jag har blivit dottern som lyssnar tålmodigt och sen muttrar efter vi har lagt på luren. Tänk vad gamla vi har blivit, min mamma och jag. Och så klyschiga. Gudarna ska veta att vi hade alla förutsättningarna för att göra det annorlunda, för att gå en annan väg, för att bli något annat. Men kulturarvet tar visst ut sin rätt. Det hade kunnat vara så mycket värre. Jag sitter vid mitt skrivbord på jobbet, tittar ut på ett grått Malmö och dricker mitt te. I Ipoden pladdrar Kino. Jag försöker landa i nuet, inte stressa så mycket över framtiden, bara göra mitt jobb och fokusera på det. Låta hjärnan vila. Terminen är över, det är sommar nu. Men jag är som min mamma, tankarna hoppar och far i alla riktningar och det som kommer ut är egentligen inte det som är viktigt.