Jag har aldrig ens kommit på tanken att köpa en sommarstuga. Det har inte funnits. Vad fan skulle jag ha den till? Men om nu någon skulle fråga mig "hur skulle din sommarstuga se ut?", så skulle svaret inte beskriva den sommarstuga som jag nu har. Den skulle inte ligga mitt inne i skogen. Den skulle inte ha tillgång till en mörkbrun skogssjö där man inte ser botten. Den skulle inte ha en tomt som kryllar av grodor. Och eftersom den inte skulle ha något av detta, så skulle den heller inte stormas av mygg, knott, spindlar stora som tändsticksaskar och sniglar. Jag har inga som helst issues med att huset saknar rinnande vatten och el. Det stör mig inte alls. Men det är så jävla mycket NATUR. Det är en ständig kamp att hålla naturen på avstånd, och jag lovar, det är en losing battle! Under sommaren känns fan stället som en krigszon. Skulle det inte vara en grov underdrift att säga att jag inte njuter?
Det finns dock förmildrande omständigheter. Att ta med en hund och se henne springa lös runt i skogen, hysterisk av lycka. Att sitta vid matbordet sent på kvällen, dricka vin, lyssna på P2 och spela Snuskalfapet. I skenet av stearinljusen. Att gå ner till sjön tidigt på morgonen, sätta sig längst ut på bryggan, andas in skogsluft och lyssna på det svaga kluckandet av vatten. Det är sånt som man kan älska. Kanske skulle jag begränsa mig till att bara åka dit under hösten och vintern, när naturen har gått i ide?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar