How sweet it can be

Helgen såg mig alkoholiserad, depraverad, skitig, flirtig och svettig, med blåsor på fötterna och solexem på bröstet. Malmö har behandlat mig väl, gjort mig både glad och utpumpad, och när jag väl stapplade in över tröskeln till lägenheten hemma så hittade jag M i ett liknande tillstånd på soffan. Sunkighet är icke att underskatta, och vi vältrade oss i det. Vi har knappt varit hemma på veckor, lägenheten ser ut som skit, kylskåpet är tomt (mac'n'cheese till middag, aldrig så gott som man hoppas) och högen med smutstvätt har en farlig lutning. Vi gör som Beatles, sjunger Let It Be och åker därifrån igen. I kväll väntar efterlängtad QT med mina favoritbögar, och jag har till och med lyckats tjata till mig en klippning. Jag är officiellt uppe ur min svacka.