fredag 11 juni 2010

Att resa eller inte resa

M:s mamma vill att jag ska följa med till Svalbard om ett år. Hon vill det så gärna att hon är villig att betala hälften av resan, dvs runt 20 000 kr. Det är en jävla massa pengar. Jag förstår inte riktigt varför hon vill det, M påstår att hon tycker jag är trevlig men jag är skeptisk. M:s mamma är jävligt knepig. Generellt sett kommer jag bra överens med 50-talister eftersom jag är en tant i hjärtat, men hittills har jag aldrig riktigt klickat med mina partners föräldrar. De har varit allt från överviktiga radhusrasister till franska överklassnobbar, utan några gemensamma drag... ja förutom då kanske att de inte har varit särskilt sympatiska. M:s mamma är sympatisk, sure, men rätt jobbig att ha att göra med. Jag vet inte om jag vill stå i tacksamhetsskuld till någon som jag inte vill ha så nära inpå mig. Samtidigt... shit vilken resa. Två veckor på en båt med professionella fotografer, kock som fixar alla måltider, komma nära valar, isbjörnar, valrossar, isberg och glaciärer. Självklart vore det skithäftigt.

Fan, beslutsångest. Jag tänker att om man ändå ska lägga så mycket pengar på en resa, då ska man ju göra resan som man SJÄLV vill göra, på det sätt man SJÄLV vill. Inte "gå med på" ett paket som inte är riktigt det man själv skulle ha valt. Gaah, jag tror jag tackar nej. Jag lägger hellre mina pengar på att åka transsibiriska tillsammans med Vapendragaren, som det var tänkt. Kanske gör det mig otacksam? Motsträvig? Låt gå.

Och på tal om något annat så satt det en man vid bordet bredvid mig på en restaurang igår och berättade för sitt sällskap att män tänker mer långsiktigt, medan kvinnor lever mer i nuet. Det är därför som han måste jobba sent, han tänker på företaget. Hans fru däremot, hon lever mer för stunden, men så har hon ju också annat att syssla med, hon har ju barn.
Det är SÅ mycket underbart och fint i det uttalandet. SÅ mycket som man vill applådera. Älska den "moderna mannen". Lika fint var det att kvinnan som han var där med bara nickade och höll med, och inte på ett överslätande sätt utan jag tror verkligen att hon höll med. Hon såg inget provocerande i det uttalandet.

Inga kommentarer: