Jag tycker inte att det är enkelt. Livet. Jag står för det, jag tycker fan att det är skitknepigt. Det är så mycket som handlar om att hitta Balansen, och jag gör inte det. Jag är inte deprimerad, jag är bara ur synk. Jag hittar inte rytmen, jag flyter inte med. Jag hoppar på ett ben, springer några steg, hoppsar baklänges, kryper i sidled, rullar framåt och dansar på stället. Jag funderar på allvar på att läsa in mig på det här med
Medveten Närvaro, nästan helt utan ironi. Jag vill bryta tankemönster, för när jag släpper min hjärna lös så drar den mig fan automatiskt i fel riktning, alldeles för ofta. Så.
Just nu har jag ingen tid som inte är uppbokad. Jag, som älskar min egentid, spenderar varje vaken timme omringad av människor. Det funkar, men det gör också att jag inte faller i sömn på kvällarna, jag faller i koma.
2 kommentarer:
Men usch. Som läsare blir man lite orolig när man läser detta.
Balans, jag vet inte ... jag tycker att människor som är så jävla balanserade hela tiden är ganska tråkiga. Men det är ju hemskt om du går omkring och känner att du ska ramla av stolen.
När känns det bättre? Vad gör du då? Behöver du semester? Eller en kram?
Hoppas på att du hittar det du behöver snart.
Jag tror just SEMESTER är en mycket bra idé. :)
Kanske får jag det att låta värre än det är, det handlar nog mycket om att hitta en rytm som jag vill leva mitt liv i, och mindre om direkt psykisk ohälsa... Men TACK, det var ett omtänksamt inlägg. :)
Skicka en kommentar