måndag 3 maj 2010

Mitt syskon

Min syster har varit här över helgen. Vi njuter inte alltid av varandras sällskap, tror jag, men den här gången gjorde vi det. I min syster speglar jag mig, ser vilka bitar som är lika, vilka som inte är det, och vad som har förändrats hos oss båda. Vi rör oss till och från varandra, som om våra liv drog fram i en ständig serpentinrörelse. Ibland är vi lika som bär, ibland kan vi inte helt relatera till varandra, men vi rör oss ändå båda åt samma håll. Nästan. Just nu rör vi oss ganska nära. Hon är en av de konstigaste människorna jag känner, men också en av de coolaste. Hon sveper fram i sina designerglasögon och långa trenchcoat, med ett känsligt finger på popvärldens pulsåder. Jag kanske inte förstår hennes andlösa fascination för mode, men jag kan relatera till hennes intresse för design, och hon går obönhörligt sin egen väg som ingen annan jag känner. Inga kompromisser.

I lördags sprang vi runt i Köpenhamn, och hennes entusiasm inför modevärlden smittade av sig så pass att jag faktiskt njöt av att gå i affärer en hel dag. Vi diskuterade värdet av medveten konsumtion, dvs att köpa färre prylar men att se till att de man köper är av kvalitet och har producerats på ett bra sätt, miljömässigt och arbetsmiljömässigt. Tänka långsiktigt. Som för att bekräfta detta så unnade jag mig en klänning från mitt söndertjatade favoritmärke, All Saints. Jag vet, vilket jävla namn, men kläderna... Jag vet inte hur man lyckas kombinera androgynitet, rock, elegans, femininitet och lekfullhet, men de lyckas. Jag vill olla hela deras kollektion.

På kvällen drog vi till ett av mina nya favorithäng, Instead of Party. Jag är väldigt mycket FÖR ett snällare uteliv, där klubben är en förlängning av ens eget vardagsrum, med fördelar som ett liveband, plats för fler människor, och ett större spritförråd. En klubb där jag slipper få tinnitus av househelvetet, där jag kan välja att sitta och snacka hela kvällen, där människor dansar som de känner för och inte som de borde, och där medelåldern är närmare 40 än 20. Det är en klubb dit även vänner som hatar att klubba kommer. Det är kanske aningens pretto, men samtidigt bohemiskt och varmt. Jag tror såna här ställen kommer att komma starkt framöver, jag tror det är fler än jag som är trötta på ställen som inte erbjuder mer än ett kladdigt dansgolv, död musik och sprit. Systern passade så klart in i miljön så bra att hon såg ut att vara en del av inredningen.

Inga kommentarer: