Jag tror veckorna går fortare än någonsin just nu. Det känns som att det är fredag VARJE DAG. Inte så att jag går omkring med en sån där fin fredagskänsla i kroppen hela tiden, utan mer en känsla av att helgen hela tiden smyger sig på mig bakifrån och biter mig i arslet när jag minst anar det.
"Aj! Fan! Är det helg nu igen?"
Kanske lite så.
Igår kväll hängde vi väldigt många människor i vår lilla studio. Jag målade, några sydde, några lagade lampor, några sjöng, några pratade väldigt mycket i mobil, men alla drack vin och alla åt kakor. Det är något väldigt rogivande med att arbeta med händerna tillsammans med andra människor. Jag funderar mycket på det här med flock. I en av böckerna jag läser så lever varulvarna i väldigt tätt sammanbundna flockar. Inom flocken är de väldigt fysiska med varandra, men inte på ett sexuellt sätt. De stärker sina band genom beröring, de hämtar energi från kroppskontakt, de är som en stor organism snarare än familj och vänner. De är helt ogenerade nakna och sover ofta i stora högar, alla tillsammans ovanpå varandra, inslingrade. De beskrivs ofta som "a big bunch of sleeping puppies". Deras beteende är, förstås, till hälften varg. Jag vet inte om jag kan förmedla känslan riktigt bra, kanske måste man ha läst böckerna, fått hela historien. I vilket fall som helst så är jag avundsjuk. Jag är inte spontant fysisk med särskilt många människor, men jag gillar när folk är fysiska med mig och jag kan sakna den fysiska närheten jag har haft i vissa kollektiv jag har bott i. Den självklara, oförställda och kravlösa närheten, både energigivande och rofylld. Jag tror att många människor hade undgått psykisk ohälsa om de kände en sådan tillhörighet, om de inte gick omkring som isolerade öar utan istället kunde omslutas av deras flock, som en värmande filt som alltid känner respekt och kärlek. Å andra sidan inser jag att det är en utopi, människor är för knöliga att vi nog måste vara åtminstone till hälften djur för att det skulle fungera i praktiken. Vi missförstår varandra, vi blir förbannade, vi är griniga och stressade och klumpiga. Vi skulle få kämpa för hårt för den harmoni som jag önskar vore självklar. Men jag fantiserar om det ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar