Ibland är jag också pepp

Rätt människor har en tendens att dyka upp precis när de behövs som mest. Jag och Tatueraren åt lunch, och vi pratade egentligen om all skit som har hänt på sistone så det borde inte ha känts bra, men vi snackade även om vad vi ska göra åt alltihop och framtidsplaner smiddes och axelbördor lyftes. Helt plötsligt hade vi tagit en jävla massa kliv uppåt i humöret, och jag återfick lite av min borttappade framtidstro på köpet. Hon ska öppna egen studio, och hon erbjöd mig plats i den. För målandet, och för en del gemensamma projekt som inte är helt klara. Vi pratade om hur man kunde göra en tatuerarstudio till något lite mer nyskapande, till en kreativ verkstad där konstverket står före attityd, där man skalar av all machoskit och bara har kul. Inspirerande. Sen gick jag till studion och jobbade koncentrerat i några timmar. Spritpennan är min nya favoritleksak, inget kommer undan den. Mitt senaste projekt inspireras mycket av 50-talsreklam, manga och 80-talsplast, och där passar de tjocka svarta linjerna in som hand i handske. Jag har inte hunnit spendera nån tid i studion på länge, så det kändes bra att komma in i det igen. Lyssna på Dexy's Midnight Runners och käka Mariekex.