Vi är alla sluggers

Jag är barnsligt förälskad i att träna box med Brainy. Vi har skitkul, och det är nåt jävligt fint med att få bonda med en annan tjej på det sättet som en del grabbar bondar. Det vill säga fysiskt. Vi sparrar, vi brottas, vi puttas och knuffas, vi blandar vårt svett och vi skriker åt varandra att orka lite till, ta i lite mer. Vi är väldigt osnygga med knallröda ansikten och svettrufsigt hår, vi grimaserar och stånkar och luktar gammal sursvett från handskarna. Och det är nåt avslappnat befriande i det, ingen brudig fasad, bara ärlig kamratskap. Vi ser varandras kroppars svagheter, och vi ser det vi är bra på, och vi peppar varandra, skriker av glädje när den andra får till en riktigt snygg hook. Det vi inte har fysiskt tar vi igen genom ren jävla envishet. Brainy är en riktig slugger och som jag ropade till henne i något exalterat ögonblick: "Det är du och jag i en barfight!!"

Box är även en vacker studie i manlig fåfänga. Killen som börjar skuggboxas så fort han kommer in i rummet. Mannen som vinglar till lite när den kvinnliga instruktören demonstrerar uppercuts med honom, och som måste låtsas som att han trampade snett, inte att hon slog hårt. Killen som blir mer och mer mörkröd i ansiktet av ansträngning tills han får "kramp" i ena benet och måste vila resten av passet, istället för att bara erkänna för sin sparringpartner att han tog ut sig för mycket. Som sedan med en stoisk min sitter vid sidan om och masserar sin vad som om han plåstrar om en krigsskada i väntan på sin tapperhetsmedalj. Vackrast av allt är ändå när vi skuggboxas mot spegeln. Att se samtliga män i lokalen huka in i sin position, spänna ögonen i sig själva med den "farliga blicken", finta sig själva like Hollywood's watching, och man riktigt SER hur de alla fylls av en enda kollektiv tanke:
"You talkin' to me?"