Vad hettan gör med mig

Min partner är hemma väldigt lite. Arbetsrelaterat, hobbyrelaterat... han reser mycket. Det finns sjukt många fördelar med det, särskilt om man är en sån som jag som lätt blir melodramatisk i trängda situationer och vill klösa mig på halsen och väsa "kan... inte... andas... måste... bli... fri...". Jag tycker om att vara själv, helt enkelt. Den största nackdelen är detta:

Avsaknaden av sex.

Häromdagen drabbades jag av attraktion vid första ögonkastet. Det händer väldigt sällan, och när det händer handlar det alltid, uteslutande, om en tjej som så tydligt utstrålar homosexualitet att det riktigt lyser om henne. Hon var medellängd, muskulös, med långa svarta dreads. Tatuerad, en sleeve på vänster arm. Svart t-shirt med upprullade ärmar och baggy jeans. Och den där klassiska gångstilen... swagger. Jag hittar ingen bra svensk motsvarighet. Det utstrålar självförtroende och grabbighet. Vanligtvis går jag inte igång på så klockrena butchar, men det var nåt med henne som bara sög tag i magen på mig. Jag ville följa efter henne, se vart hon gick, och det gjorde jag på sätt och vis också en bit, för jag skulle åt samma håll. Kunde inte slita blicken från henne. Sen svängde hon in på en pub, och jag kämpade mot impulsen att följa efter, knacka henne på axeln och brista ut i lovsång. Istället gick jag besviket vidare, osedd.

Hettan är tryckande, luftfuktigheten är hög, jag har konstant huvudvärk, upplever en konstant gnagande irritation och aggression, och ute bland folk kämpar jag mot mina impulser att slita tag i främlingar och njutningsfullt bita dem hårt i armen. Eller nacken. Eller örat. Jag fikar med Mössan och grips av en lust att rycka tag i det där korta svarta håret och dra, hårt. På ytan framstår jag som lika sval och obrydd som vanligt, men på insidan kokar jag. Står bakom en man i kön på ICA. Han langar upp en behållare sprutgrädde och en stor förpackningen hushållspapper på bandet, och jag tänker: "Du är min själsfrände. Dit du går, går också jag."