Dags för en dos dekadens här

Supa till på en söndag, ska man syssla med sånt? Vaknade upp till en regnig måndagsmorgon, tassade försiktigt upp för att inte väcka någon. Smög sedan ut i badrummet, sköljde ansiktet med vatten i hopp om att därigenom lossa linserna från mina hornhinnor. Smackade med läpparna och kände den sura smaken av cigg och gammalt rödvin. Klädde snabbt på mig (haremsbyxor och två toppar, en gråblå och en vit, ett gäng obönhörligt klirrande smycken och ett par knäpptysta sneakers), och smög ut ur lägenheten. Gick sedan The Walk Of Shame till busshållsplatsen, visserligen inte med ömmande skrev och bh:n under armen, men ändå fylld av en slags depraverad sunkighet, med mina ögon inget annat än små små springor. Trots det gråmuliga vädret kändes det som om ljuset attackerade mig från alla håll. Kom på bussen och satt nollställd hela vägen till jobbet. Den som säger att det är omöjligt att inte tänka på någonting, att fullkomligt tömma hjärnan, kan aldrig ha varit bakis. Det går utmärkt. Och nu sitter jag här, vid mitt njurformade skrivbord, sippar på min drickyoghurt, och anstränger mig för att varken lukta eller se ut som om jag var ett fyllesvin igår.