Ett steg mot kulturtant

Jag har blivit äldre nu igen. Jag åkte hem till den lilla stad där jag är född, och efter två dygn hade jag åldrats med ett år. 27 måste ändå anses vara en respektabel ålder. Jag menar, jag introducerades till underbara Melody Gardot häromdagen och hon är tre år yngre än mig. Jag börjar, enligt mig själv, komma upp i en ålder då jag vill ha presterat något. Inte blivit klar, men påbörjat något mer... beständigt. Eftersom jag är mitt uppe i min utbildning så får man väl säga att tavlorna är det enda jag har på gång just nu, så det är där jag lägger krutet. Jag arbetar med ett tema som jag tror blir bra, och jag letar utställningslokal. Möjligtvis en tatuerarstudio i närheten av där jag bor, men inget är bestämt. Jag tror egentligen att ett café hade passat bättre. Saknar Café Banjo! Min syster snackar om att hitta det som funkar, det folk vill köpa, men det är inte det som det handlar om. Det handlar inte heller om att uttrycka något djupt inom mig, jag är ingen exhibitionist (inbillar jag mig). Snarare... att få folks reaktioner, positiva och negativa. Se vad det är som folk går igång på. What makes them tick. Det är som ett kvitto på vad min skit egentligen är värt. Och nu, när jag har kommit upp i en respektabel ålder (jooo!), så vill jag inte längre sitta själv och pula med min skit. Jag vill hänga upp det, och se vad folk tycker. Ja okej, det är rätt exhibitionistiskt. Bite me.