- Plånboken.
- Hur töntig man är beredd att se ut i spåret.
Det är ju också så, att om man har mycket high-tech löparprylar, då måste man på nåt sätt kunna backa upp det med ett jäkla löpsteg och en kondis som en nigerian. Du måste vara en "äkta" löpare, det vill säga en långdistansare, gärna med många års erfarenhet. Paradoxalt nog så är de flesta av de gamla rävarna man ser väldigt low-tech, de springer i skor från -74 och har såna där korta fladdriga shorts som killarna i Juno. De lyssnar heller aldrig på musik.
Själv tror jag att jag ligger någonstans mitt emellan, jag ser till att ha vettiga träningskläder men håller mig (än så länge) borta från pulsmätare och specialhandskar. Jag tror egentligen inte det beror på att jag inte är prylnörd, för så fort jag går in i en sportbutik kliar det i mina fingrar, utan för att jag helt enkelt inte lyckas hålla igång löpningen i tillräckligt långa perioder för att jag ska fixa såna grejer. Jag har sprungit i åratal, men med väldigt långa avbrott, vilket innebär att så fort jag kommer upp i vettiga distanser och kanske skulle ha användning för de lite mer nördiga prylarna, så händer nåt, ex en förkylning, och så är jag ur synk. Plockar upp träningskläderna igen tre månader senare.
Den här gången har jag dock fyra saker som är till min fördel:
- Jag har tid.
- Det finns bra spår i närheten av min bostad.
- Jag har en outdoorsy partner.
- Jag känner mig mer hooked än någonsin.
SÅ. Idag ska jag göra nåt så lyxigt som att ta mig till Löplabbet, detta under av affär, och prova ut ett par nya springskor. De jag har är visserligen inte från -74, men väl från 2002, och jag har fått skrivet på näsan att man ska byta skor varje säsong. Det var mer än jag visste, och KAN möjligtvis förklara varför mina skor är så sladdriga medan de i affären är så hårda, och varför jag de senaste två månaderna får ont på sidan av högerknät.
2 kommentarer:
jag har gjort misstaget inför varje krafttag att köpa på mig värsta prylarna. Det värker mer i plånboken än i musklerna.
1. Det var mycket enklare att "komma ihåg" att byta skor medan fötterna fortfarande växte.
(Då menar jag inte det faktum att jag då var i inkomstsituationen att "någon annan" (läs: mina föräldrar) betalade.)
2. Mina fötter slutade växa då jag var 12.
3. Senast jag bytte gymnastikskor (som i "skor att gymnastisera i" då) var "de gamla" skorna c:a 10 år. Att bytesfrekvensen inte är högre har nog inte bara med att göra att jag är dålig på att upprätthålla gymnastikfrekvensen, utan kan kanske även skyllas på punkt 1 samt 2. Eller?
...fast i ärlighetens namn:
Bra skor är så enormt mycket mer värt (för kroppen) än alla andra tekniska pryttlar (specialhandskar, vid löpning???) - dina fötter (och knän!) är värda att få lite "expertinköpshjälp". :-)
Skicka en kommentar