Att gå och lägga sig med en spränghuvudvärk för att sedan vakna med samma spränghuvudvärk, det är fan vidrigt. Att sedan gå HELA dagen med denna huvudvärk, det är downright orättvist. Snart har jag haft huvudvärk i 24 h. Har jag fått en hjärntumör?, frågar man sig.
Jag sitter inne på kontoret, med gardinerna fördragna och solbrillorna på, för att ljuset från datorskärmen sticker mig i ögonen. Håller jag på att förvandlas till vampyr?, frågar man sig.
Jag bälgar i mig örtte för jag inbillar mig att det är det enda min kropp vill ha just nu, och bara tanken på mat gör mig illamående. Har jag blivit gravid?, frågar man sig.
Jag kan inte med 100% säkerhet svara nej på någon av ovanstående frågor, men det är utan tvekan så att jag tycker mer synd om mig själv än jag skulle behöva göra. I ett försök att fokusera på något annat:
Imorgon ska några av mina alster transporteras till en annan del av staden. Där ska de först låsas in i något slags magasin, för att sen hängas upp. Sen inleds min första utställning, och den varar i tre veckor. Känsla inför det: Nyfikenhet blandad med mild prestationsångest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar