Endorfiner

Varför glömmer man bort hur jävla fantastiskt det är när våren kommer? Alltså, man minns det ju rent teoretiskt. Men man (jag) glömmer alltid den där totala endorfinkicken av att strosa runt i solen den där första riktigt varma dagen, dricka läskeblask och se hur hela världen färgas varmt gul genom solglasögonen. Jag lämnade Löplabbet med ett stort flin på läpparna och ett par nya supersnabba skor (ÅH! Underbara affär! Underbara kunniga personal! ÅH!), traskade sen runt i staden och köpte ny parfym, födelsedagspresent till Amasonen och en ny bok från Science Fictionbokhandeln. Hamnade på Davidshalls torg, denna lilla guldklimp i Malmö där latteföräldrarna alltid hänger (ni vet, småbarnsföräldrar som är välbärgad medelklass som inte verkar uppleva det där med föräldraskap som nåt slitigt alls utan mer som en lyxig tid då man tar med sig sin lilla tysta designerbebis i designervagnen till designercafét och möter upp med liknande föräldrar och dricker just - latte). Jag hade dock ingen designerbebis utan fick nöja mig med att läsa i min bok, dricka min smoothie i solen och lyssna på Florence and The Machine. "The dog days are over..."