Navelskådande och svår, ta mig!

I min utbildning ingår en del kommunikationsövningar, där vi kryper under skinnet på varandra och gräver fram otidigheter och ömma punkter. Ju blodigare desto bättre, och det är ungefär som Fritt Fall, hisnande medan det pågår men efteråt mår man lite illa och känner sig kanske lite fånig. Samtidigt som det i mångt och mycket går ut på att boosta varandras självförtroende och komma varandra närmare, vilket fungerar så bra att jag går därifrån alldeles rörd och gärna vill avsluta varje session med en gruppkram. En lojalitet mot mina kursare börjar byggas upp, och jag inser att jag i min dryga elitism har dragit alldeles för många förhastade slutsatser. Skärpning.

Jag börjar försiktigt tänka stora ord om M. Jag säger dem inte, men de finns där, under ytan. När vi ligger utmattade och svettiga och stirrar in i varandras ögon, då är de väldigt nära att komma ut, men jag vill veta att det verkligen är så jag känner, att jag inte bara känner så i stunden i någon slags översvallande tacksamhet över att han ger mig såna rungande orgasmer. För honom verkar det där med att älska så oproblematiskt, som om han aldrig blivit bränd eller aldrig har bränt någon, som att det är en så självklar grej. Jag kan inte riktigt tro på det, att det kan vara så enkelt för någon, att han verkligen släpper taget om sina murar så snabbt. Därför tar jag också hans ord med en nypa salt, vilket inte är särskilt respektfullt mot honom, men vad man inte vet har man inte ont av, heh. Herregud, jag tror jag har skadats av alla dessa misslyckade förhållanden med trasiga brudar! Cynisk, luttrad och misstänksam bitterfitta, det är jag det. Älska mig karl, jag är helt jävla fantastisk.

Lättsam avrundning: Jag handlade kläder på måfå och tänkte mig något luftigt och bohemaktigt, klockade klänningar och sandaler med remmar. Kom hem med basketkängor täckta av spännen à la Michael Jackson, stuprörsjeans och überplastiga solglasögon. Lägg till sillmjölkejackan från härom veckan. Jag ser inte alls ut som en bohem med blommor i håret, jag ser ut som en dryg modsare. Vilket i och för sig inte är så tokigt som look, men inte alls vad jag hade tänkt mig. När jag blir rik är det första jag ska investera i en personal shopper. Gött.