Jo, än så länge visar sig 2008 vara precis som jag förutspådde. Upptaget, stressigt, och samtidigt förbannat bra. Varje morgon gör jag nu solhälsningen, på inrådan av Herr Dansk Kiropraktor, och känner mig som del i en cornflakesreklam. Morgonsolen strålar in genom bladverket och jag står iklädd nystrukna benvita linnekläder på trädäcket, andas djupt och lyckligt medan jag utför mina rörelser, medan en skål med Kellogs K och färska jordgubbar syns i förgrunden. Eller så står jag i mitt rum, med morgonfrillan à la kakadua, det är kolsvart och regnigt ute och mitt rum ser ut som en ostädad munkcell minus krucifixet. Och jag äter fanimej inget fjolligt Kellogs K. Men annars är det mer eller mindre samma situation. Min poäng är att det är en bra grej, det är en bra rutin mitt i allt Det Som Är. Jag skulle rekommendera det till nästan vem som helst.
Det är många runt omkring som ifrågasätter sina förhållanden just nu, som omformulerar, som kämpar emot det oundvikliga, som tar paus. Som bråkar. Det får mig inte att sakna det mindre, för jag vet att det inte måste vara så, det är inte alltid jobbigt att vara i relation, ibland är det så enkelt som att gå hand i hand från bion och prata om vilka scener som var bäst. Fast det var länge sen det var så nu, även för de som är runt omkring.
Jag jobbar över, och det är bara jag och kollegan kvar på kontoret. Vi diskuterar grindhouse och Tarantino och delar på en clementin, och det räcker kanske så. Det är för mycket tänk och för lite kåtslag, och det om något borde väl vara en indikator på att det inte är en skitbra idé. Så jag låter bli. Packar ihop mina grejer, vinkar hejdå och går hem. Får ögonkontakt med en jättesöt flata på vägen, i blå kappa och lockigt hår, och jag tänker att det är inte så pjåkigt, det häringa lesbiska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar