Jag har ägnat helgen åt att läsa in mig på området jag nu ska jobba inom. Igen. Jag har ju läst det förut, förstås, men jag har minne som en guldfisk. En mycket liten guldfisk. En mycket liten guldfisk med alzheimers. Varför har jag fått jobb inom det tyngsta området inom mitt yrke? Det är på dödligt allvar, det är skitviktigt, och jag får inte fucka upp. Jag kan, på riktigt, förstöra människors liv om jag inte vet vad jag håller på med. Och just nu... har jag ingen aning. Jag är rädd, nervös och oroad. I morgon är det dags för de första patienterna. Jag hetsäter.
2 kommentarer:
Pest till dess arbetsdagen börjar.
Nervositets-och-ovane-stressigt fram till lunch.
I morgon eftermiddag kommer du undra vad det var du oroade dig för kvällen innan.
*håller tummarna* :-)
TACK. Jag läste din kommentar precis innan jag stack till jobbet, kände sanningen i dina majestätiska ord, och var lugnad!
Skicka en kommentar