Mitt i natten

Jag ligger på en madrass på golvet i mitt gamla rum hemma hos mamma och pappa. Det rummet är nu ett vinterrum för pelargoner, och värmen funkar inte. Det är mitt i natten och på madrassen bredvid ligger M och frustar (hans version av snarkningar). Alla mina partners har varit snarkare, förutom Amasonen. När hon och jag först blev ihop så vaknade jag ofta skitskraj för jag trodde att hon var död. Hon sover så tyst att det knappt går att registrera hennes andetag, och jag höll ofta handen under hennes näsa för att känna om det kom ut någon luft. Hon sov i samma position hela natten. Jag inbillar mig att det är lite så det är att gå och lägga sig med en vampyr.

M rör mycket på sig, och frustar som sagt. Han är väldigt lättväckt, så när frustandet blir för mycket så sträcker jag ut en hand och klappar honom i pannan, viskar "du snarkar". Han rycker till och utbrister "förlåtförlåtförlåt" (standardreaktionen), vänder sig om på sidan och sover vidare, tyst. Så vana vi är vid varandra nu. Snart tre år. Jag tittar upp i taket och försöker minnas min dröm. Jag stod i cocktailklänning utanför ett bibliotek/casino och rökte. Det var vinter och jag frös i mina stilettklackar. Det kom en man och ställde sig bredvid, för nära. Jag skrek "Mais, t'es con ou quoi!?" (ungefär "Är du dum i huvudet eller?"). Kände mig aggressiv. Det var något med en kvinna inne på biblioteket/casinot, inne på toaletterna. Hon hade mörk page och cigarettmunstycke, och hon hade... gjort nåt. Mot mig. Lurat mig? Bedragit mig? Drivit med mig? Minns inte. Känner mig förvirrad och lite yr i huvudet. Ligger länge med tomt huvud innan jag somnar om.