Varje business har sin estetik. Igår letade jag och Tatueraren inredning. Hon startar eget. Det blir mycket mörkröd sammet och guld. Klyschigt säger jag. Klassiskt säger hon. Allt är subjektivt, och vad fan vet jag. Hon vill ge mig en vägg. Det vill säga hon vill sälja mina tavlor. Det känns skitkul, och så väldigt enkelt. Det kräver ingen som helst insats från min sida, förutom att jag måste producera. Och det gör jag nu. Igår smög jag ut från studion så sent att det var alldeles tyst i huset, det har jag aldrig varit med om förut. Brukar alltid vara folk i omlopp. Mötte bara en vilsen utbytesstudent som ville köpa teaterbiljetter mitt i natten. Han tittade på pannån jag bar under armen och såg skrämd ut, hur man nu ska tolka det.
Att få mer studiotid är alltid lite riskabelt. Nu vill jag inget annat. Inte jobba exjobb, inte jobba kontor. Bara jobba motiv, linjer och färger, skuggningar och perspektiv. Släppa allt annat, leva för konsten och släppa alla tankar på stadig inkomst och trygghet. Låtsas att jag är en free spirit. Samtidigt vet jag att jag aldrig kommer bli så bra att jag skulle kunna leva på det, och jag bör över huvud taget inte göra någonting på heltid. Varken dayjob eller måleri. Jag är för rastlös, och jag älskar sönder saker. En kombo är bra, håller mig frisk i huvudet. Och nu vill jag ha ett bibliotek av street artantologier. Det kräver ett dayjob...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar