Å ena sidan så är det här med att vara förlovad helt odramatiskt och okomplicerat. Jag har en ny ring på vänster hand. Den är en symbol för att jag ska gifta mig med M. Att gifta mig med M betyder att vi ärver varandra, att om vi adopterar ett barn så är det enklare och vi är enligt lag skyldiga att ta hand om varandra. Och så vidare. Det innebär också att det tar lite längre tid att göra slut än vanligt, om vi skulle vilja det. Att vara förlovad gör folk glada, de tittar på ringen och skrattar och kramar om. Det är ju trevligt när folk är glada.
Å andra sidan... så vet jag inte vad det betyder för mig, utöver det. Visst, det betyder att vi genom en symbolisk handling visar för varandra att vi vill leva tillsammans under obestämd tid. Men det visste vi ju redan. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Att vara förlovad betyder egentligen ingenting för mig. Det är ett icke-koncept. Jag kan inte riktigt förstå vad alla grattar oss för, varför det blir ett sånt stohej. Okej jag förstår det, och jag blir glad för att folk engagerar sig så, men jag FÖRSTÅR det inte. Vi har inte åstadkommit ett skit, förutom att följa ett redan upptrampat spår. Jag har aldrig fantiserat om det här, men nog alltid sett det som en möjlig väg.
M är min favoritmänniska. Jag kan tänka mig att vara knuten till honom hela livet, oavsett om vi är ett romantiskt par eller inte. För mig är det här i grund och botten pappersarbete, och resten blir vad vi gör det till. Och det summerar väl egentligen hela skiten för mig, knöligare än så behöver det inte vara. Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar