Klurar vidare på det här med England. Lusläser NHS:s hemsida för att försöka få nåt grepp om hur det är för min yrkeskategori där (förutom att deras lön är högre).
London. Vill jag verkligen tillbaka? Det är skitigt, stressigt och trångt, och det är helt jävla omöjligt att sopsortera. Men också så mycket jag gillar och som jag har saknat. Shoreditch. Angel. Sainsbury's (!). Drinkbarerna. Hipstercaféerna. Är den här idén möjlig, eller lurar jag mig själv? Är det praktiskt genomförbart? Kan jag jobba utomlands som mitt yrke? Lägenheten kan vi hyra ut i andrahand, men vad gör vi med alla våra saker? Ska vi ta med dem? Magasinera? Är jag egoistisk om jag drar med mig M på det här när han aldrig har drömt om nåt sånt, eller lockar jag med honom på oanade äventyr? Jag tror han och London skulle komma väl överens.
Jag menar inte att vi ska dra dit dagen efter examen, men... just nu känns tanken på att stanna kvar här i lilla Skåne och jobba väldigt... trång. Jag vill mer. Jag vill ut. Det är så förbannat svårt att bara vara nöjd.
Ni som är så fina och läser min blogg, vad säger ni? Är ni nöjda med tillvaron? Har ni hittat er plats?
6 kommentarer:
Gud nej, men så är man också gymnasiestudent. men jag kan så väl förstå din längtan. Efter mer.
Dessutom känns det som större chans att ångra vad man inte gjort än det man faktiskt försökt :)+ (oj vad jag var resepositiv ikväll ;) )Det är upp till var och en att tänka på vad som passar en eller inte passar än, så oroa dig inte för M, prata med honom och lyssna bara på vad han säger och tänk inte på hur du kanske påverker honom på ett sätt som han inte ens nämnt. Am I making sense?? :)
Perfect sense! Åh gud, gymnasiet! Min gymnasietid var en enda lång väntan, längtan... väntan på att livet skulle få börja, "på riktigt" som jag kände det, en längtan efter att släppas lös, komma iväg. Så stack jag ju också en vecka efter studenten! :)
Jag tror att Londons rolighetsnivå helt beror på ens sysselsättning samt relationer till folk där. London har oändligt mycket roligt att erbjuda (samt helt gratis sjukvård och museum!) men det som gör folk galna här brukar vara ensamhet samt att de bara har råd att bo nånstans ashemskt. Men om du är där med M, och om du dessutom har möjlighet att jobba med nåt du GILLAR i London istället för bara nåt som betalar hyran, tror jag dina utsikter är ganska goda!
Så sant som det är sagt. Sen jag flyttade därifrån har jag på nåt sätt alltid haft det i bakhuvudet att jag gärna flyttar tillbaka någon gång, på villkor att jag har ett jobb som är mer än en inkomstkälla, och som samtidigt... faktiskt ger en inkomst som man kan leva ett drägligt liv på. Hur länge har du bott där nu?
E ja nojd? Well, efter ANTLIGEN slutat gymnasiet tre ar efter alla andra (tack Komvux) sa drog jag utomlands o bodde i Spanien ett ar, sen flyttade jag till Australien. Har nu bott i Melbourne i snart sju ar, jobbar som skribent o har det allmant bra. Hela min familj e hemma i Svedala, o ja e har helt sjalv.
Ja e inte alltid jatteglad over mina beslut, o saknar gamla Sveriget ibland, men skulle inte byta for allt smor i Smaland (som dom sager).
Jag tror, som andra har, att it all comes down to folk o manniskor. Har du vannerr, bra relationer o nagot meningsfullt att fylla tillvaron med sa kan vilken stad som helst vara bra.
Ja gillar dock London ratt skarpt o skulle flytta pa en gang om jag var i dina skor.
Jag har bott i London i två år nu och kommer vara här i minst ett halvår till. Har ett schizofrent förhållande till stan vid det här laget.
Skicka en kommentar