Vaknade med ett ryck mitt i natten, kallsvettig och med hjärtklappning. Drömde mardröm. Önskade att M hade varit hemma. Vi har köpt en större säng så vi ska slippa sova ovanpå varandra, och det är ju bra, men när han är bortrest känns den ibland enorm. Som vakna mitt i en ödslig öken. Jag drömde om Fransyskan, hon förvandlades till ett blodsugande skelett klätt i blodiga köttslamsor och tarmar. Inte särskilt kreativt kanske, men i drömmen var jag lamslagen av skräck för jag visste, det var ett faktum, att jag skulle dö. Det är konstigt, jag har inte tänkt på Fransyskan på väldigt länge. En gång i tiden styrde hon hela min vardag, och nu existerar hon bara i periferin. Eller som monster i mina mardrömmar, tydligen. Tur för mig att jag drömmer mardrömmar så sällan.
Jag har haft två dagar i studion. Det känns enormt lyxigt. Har börjat ta med mig mat dit, så att jag inte ska behöva avbryta och gå därifrån när magen börjar skrika. Är snart klar med en beställning som jag har jobbat med ganska länge. Det är roligt att se hur jag hela tiden utvecklas, att jag blir lite bättre. Jag är en sån jävla amatör. Det är ett långsamt jobb att undervisa sig själv, men bilden jag får ut på duken börjar i alla fall, faktiskt, likna den bild jag har i huvudet. Jag är ganska nöjd med den jag jobbar med nu. Den är inte helt åt helvete. Sorgligare än jag hade tänkt mig, men den har i alla fall karaktär. Mycket av det jag gör blir poserande, och jag försöker bryta mig loss från det. Försöka göra det mer intressant, mer nära mig själv. Josåatteh.
Och så är jag lite kär i det här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar