Push it real good!

Jag har ett nyårslöfte, har jag skrivit om det? Det har jag i alla fall, kanske det första seriösa någonsin. Har jag någonsin avlagt ett nyårslöfte förut så har det varit i stil med "i år ska jag äta mycket choklad". Det här hade egentligen inte behövt ta formen av ett nyårslöfte, men det passade in, rent kronologiskt. Jag lovade mig själv att jag ska träna 100 träningspass i år. M nappade på det och har lovat samma sak. För att hålla räkningen och ytterligare peppa oss själva har vi skaffat en halvårskalender där vi skriver upp när vi har tränat. Jag har även satt av bestämda tider då jag tränar bestämda pass. Jag vet, det är väldigt analt och präktigt alltihop. Det sjukaste är att det verkligen funkar. Jag ligger bra till tidsmässigt än så länge, och M är till och med före. Han tränar till stafettvasan, så han är ute på kvällarna och hasar fram och tillbaka i skidspår. Nu efter två månader kan jag säga att det finns märkbara skillnader både i kondis och muskelmassa, vilket egentligen inte borde vara förvånande men det är det. Vi kommer bli så sjukt fit (där har vi ett ord som blir spännande svengelska om man böjer det i plural) att vi inte kommer känna igen oss själva eller varandra. Vi kommer gå om varandra som två strömlinjeformade främlingar, för konfunderade för att våga fråga "vem är du och vad gör du i min lägenhet?". Så kommer det bli. Jojomensan, sanna mina ord.

Och på tal om nåt helt annat så har jag en ateljé på gång. Kontraktet är inte påskrivet, men vad jag vet finns det inga hinder för att det snart kommer vara det. Tufft va!?