The Twilight Zone

Jag hörde kråkor som skränade utanför mitt fönster. Tittade ut, och såg en sjavig liten gubbe i truckerkeps hasa fram. Kråkorna skränade, och jag kan svära på att han svarade. Han tittade upp på kråkorna, och skränade tillbaka. Kråkorna verkade skitprovocerade och cirkulerade en stund över hans huvud innan de for vidare. Gubben hasade vidare med sur uppsyn. Skumt.

Sen gick jag till vårdcentralen. Men där vårdcentralen skulle ligga låg det en tom och tillbommad villa med övergiven trädgård. Jag dubbelkollade adressen, och jag var där jag skulle, ingen tvekan om saken. Men hur mycket jag än blängde på huset så fortsatte det att vara ett öde boninghus i mörkt tegel. Skumt.

Efter det gick jag till den stora mataffären. Hyllorna gapade tomma, det var nästan inga kunder, grönsaksdiskarna hade några få grönsaker som var skrynkliga och luktade prutt. Frysdiskarna var tomma. Här och var stod personal och hängde, tydligen utan något att göra. Inte ens toapapper fanns. Jag gick fram till den enda öppna kassan, halade upp de få matvaror som jag fått tag på och frågade kassörskan om de var på väg att stänga.

- Vi har inte fått några nya varor på flera veckor. Men vad vi vet ska vi inte stänga.

- Nähä nä, svarade jag förbryllat.

Skumt.

Efter denna tur i The Twilight Zone håller jag mig inomhus resten av dagen och fokuserar på det som är begripligt. Mina flyttkartonger.