När en tanke väl har dykt upp i mitt huvud så är det en rätt snabb process sen. I förrgår låg jag och M på golvet, rufsiga och flämtandes efter ett längre kittelkrig, och då frågade jag om han ville flytta ihop med mig. Och det ville han. Det känns lite overkligt, jag menar jag har aldrig varit så nära att bli sambo med en partner av det motsatta könet förut och det innebär ju trots allt ett litet annorlunda samboskap än det jag är van vid. Vi kommer till exempel inte att ha ett gemensamt förråd av bindor. Det kommer bli jättelätt att sortera strumpor (alla är svarta men hälften är i storlek 40-45). Ja herregud det är mycket man ska förhålla sig till. Vi tänker ta god tid på oss att hitta en lägenhet vi verkligen gillar. Här är vår helt realistiska önskelista:
- centralt
- minst en trea
- gärna äldre hus
- högt i tak
- gamla trägolv
- burspråk
- balkong
- stuckaturer
- kakelugn (M vill ha två)
- äldre badkar
- ej markplan
- juste kök
Så... om bostadsfén bara kommer och strör lite sånt där glitter på oss nu, så kommer det säkert gå hur bra som helst. Jag har tro.
För övrigt har jag varit och tittat på årets Boelspex. Skäms på er kvinnfolk! Det var nog ett av de sämsta spexen jag sett på länge, och inte bara för att ljudet var så kass att man inte hörde vad nån sjöng. Mycket synd, för jag hade ganska höga förväntningar. Musikalartisten satt bredvid mig med beklämd min och led. Ändå hörde vi tanter utbrista på vägen ut:
"Jao men geeeoood sao braaaoo de vao!"
De kan inte ha varit några bortskämda tanter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar