Juliette, mms och marxister.

Igår kväll hasade jag till Möllan och ölade med gamla sunkisar, som numera inte är sunkisar, utan har klippt av sig dreadsen och börjat jobba med Juliette Lewis. Jag insåg att jag valt helt fel karriär, för chanserna att Juliette Lewis en dag skulle vara min patient är rätt obefintliga. God damn it. "Juliette Juliette! Say my name bitch!" Jag inkasserade även en ny jacka som får mig att se ut som en riktig sillmjölke.
Mmmm, sillmjölke. Dagens ord.

I allifalli. På vägen hem försökte jag ta kort på mig själv med mobilen när jag gjorde ett gläjdeskutt (tänkte skicka det till M) men det var skitsvårt. Mitt i hoppandet och svärandet ringde mobilen, jag svarade och någon av obestämt kön sa något på franska i stil med "jag tror att du...", eller möjligtvis "korset som du...", och sen något obegripligt mummel. Jag vet inte. Sen la personen på. Det var ingen röst jag kände igen, och det var dolt nummer. Fishy.

I dag är det ju sån där Valborg har jag hört. Varje år har jag två val: Antingen festar jag, med vetskapen om att jag på Valborg alltid dricker för mycket och blir piiiinsam och sen redlös, eller så vänder jag hela skiten ryggen och gör nåt annat. I år gör jag nåt annat, jag leker faghag med middag och film. Rockbruden tjatar om det berömda parkhänget i Lund, men daggvått arsle och avslagen folköl i snålblåst is not my idea of having fun. Omringad av socialt inkompetenta marxister dessutom, som alltid ska pracka på en sin egenkomponerade politiska praxis och alltid ska bjuda på sitt egenjästa vin som luktar bäver. Snark.