Utflykter

I morse outade M oss för chefen. Vilket är helt absurt, som om det var hans business, men ändå nödvändigt när det är ett sånt litet team som jobbar ihop. För mig blir det dubbel outning, i och med att jag inte bara kommer ut som M:s tjej, utan även som icke-homo. Haha. Livet och dess oförutsägbarhet och så vidare, lägg in valfri klyscha.

I helgen introducerades M i flatvärlden. Ingen av oss fick stryk, så man måste väl se det som en succé! Nej allvarligt, vi fick en del blängar och en hel del undrande blickar och ganska många tveksamma handslag och jag insåg att jag inte är särskilt anonym, men överlag så sket folk fullständigt i oss, och vi kunde fokusera på att fuldansa och jag berättade för honom om alla pågående intriger och han verkade allmänt förtjust och så där avslappnat likgiltig som folk är som känner sig bekväma lite var som helst.

Igår åkte vi ut på landet och klättrade upp på en liten kobbe, som skåningar så gulligt vill kalla "ett litet berg", och åt thaimat, drack pilsner och tittade på utsikten (åkrar, hästar och vindkraftverk). M var iklädd bästa fjällrävenmundering och gubbkeps och såg allmänt hunkig ut. Han gjorde även en mycket träffande imitation av en get. Sen kom några tävlingscyklister i färgglada tights med vaddering i grenen och åkte upp och ner för kobben. Upp och ner, upp och ner, upp och ner, som små sisyfosar i lycra.

Jag är lite av en övertänkare. Jag vet inte riktigt om det framgår (ironi). Så att jag överanalyserar grejen med M just nu, det får liksom vara så. Så fort något inte känns helt hundra så tror jag det är början till slutet. Så fort vi har sex och jag inte kommer så tänker jag att "nu är det kört, nu funkar det inte längre". Jag tänker att jag lugnar ner mig om ett tag. Eller så går det inte, och så tar det slut. Och det är väl inte världens katastrof, även om jag håller tummarna för det första.