Jänkirerkojreskipojkala

Tycker du att reklamen på Spotify är störig?

Testa då att höra den på finska.

tristess

Helsingfors är kallt idag. Jag ska till förorten Malm och intervjua en kliniker. Jag är trött och lite uttråkad, om jag ska vara ärlig. När jag inte jobbar med uppsatsen så finns det inte så mycket att göra. Jag har försökt hitta på nya frisyrer, bara det är väl ett tydligt tecken på att jag är uttråkad.

Dagens låt:

http://open.spotify.com/track/7E3yWfRZHYlrIYCMO1K20N

Min första kärlek

Det var sommarnatt och festival. Jag var femton och full, och jag minns precis. Jag var så benig att jag nästan såg krokig ut, och hade precis köpt min första bh fast mina bröst inte var mer än viskningar. Jag hade på mig en ljusblå topp och ett par vinröda baggybyxor i manchester. Jag hade Robynpage, för det skulle man ju ha då, och jag tror håret var färgat rödbrunt. Jag var skitig. Jag hade sprungit ikapp med vår maskot, en lintott några år yngre som alltid var med oss och som antagligen var kär i oss allihop. Vi sprang på en grusgång och jag höll på att vinna så han fällde mig. Jag flög som en vante framåt och tog emot mig med händer och underarmar. Det var grus och blod överallt, och jag har fortfarande kvar en liten sten i vänstra handen. Men jag var full, jag kände ingenting. Någon sa till mig att skölja av armarna i ån, så jag gjorde det.

Några timmar senare satt jag där, under en ek i stadsparken, med såriga armar. Det var mitt i natten och fortfarande varmt. Fulla tonåringar överallt som gömde spriten i buskarna när polisen kom och lyste med sina ficklampor. Jag satt lutad mot trädstammen och lintotten låg med huvudet i mitt knä, höll på att somna. När jag tänker nu på hur liten han var, han kan inte ha varit mer än 13...

I vilket fall som helst så kom det fram en kille och satte sig vid oss. Jag hade aldrig sett honom förut. Han var så mörk att hans ögonvitor såg nästan självlysande ut i mörkret. Han var docksöt. Ganska kort, med kropp som en gymnast. Jag var avslappnad och full, inte så blyg och stel som jag brukade vara. Vi pratade och skrattade. Lintotten klamrade sig fast runt min midja som ett svartsjukt barn. Jag var så oerfaren, men försökte verka vuxen. Försökte låtsas som att det var vardagsmat att kyssa någon, trots att det bara var min andra gång någonsin. Jag var inte en sån tjej som killarna jagade, och så satt den här vackra pojken och sa att jag var perfekt. Att han aldrig hade sett någon så perfekt. När man är femton så är man inte kritisk än. Man är inte ironisk, distanserad och ärrad än. Så jag trodde på honom, rakt av, helt plötsligt var jag perfekt. Ankunge till svan på tio sekunder. Fantastiskt.

Han blev min första pojkvän, och jag minns när min mormor kallade honom för "chokladkakan" och jag minns när min pappa en sen kväll i köket hade ett väldigt nervöst och kort samtal med mig om kondomer. Jag minns att han gav mig en liten babysko från Adidas. Han hade antagligen snattat den, och jag hängde den i min ryggsäck. Eastpak, så klart. Han var min första, på alla plan, och jag var nog hans, och vi var självupptagna tonåringar som inte visste vad vi höll på med. Vi hade sex som små kaniner, men det var inte särskilt bra. Men vi var snälla mot varandra. Det höll inte så länge, men det slutade odramatiskt och jag tror att vi båda gick därifrån med lite mer stake än innan. Våran första förälskelse hade kommit och gått utan att lämna några ärr, och det har säkert format honom lika mycket som det har format mig. Tänk om alla upplevelser från tonåren kunde vara lika mjuka.

Alkohol och finska män

Jag undrar lite hur det tar sig uttryck, det här med alkoholallergi. Hur kan man över huvud taget vara allergisk mot alkohol? Eller kan man det? I går natt låg jag på en soffa i en skitig lägenhet i Tammerfors och upplevde någon slags snedtändning light. Jag var inte full. Jag hade varit ute och käkat med några finnar, druckit några glas vin och rökt några cigg. Och nu låg jag där, med sprängande huvudvärk, illamående, yrsel, kallsvettningar, och en total oförmåga att ligga still och att bilda en enda hel mening i mitt huvud. I säkert en timme låg jag så, och det kändes som om min hjärna hade kört av banan fullständigt, allting rusade omkring i skallen, jag försökte lugna ner tankarna men inget hjälpte. Vaknade upp på morgonen och kände mig sunkig, men inget mer. Nu: värkande hud, annars inget.

I övrigt känner jag mig efter helgens utflykt mer än lovligt skeptiskt inställd till finska män. De får mig att känna mig sjukt lesbisk. Brölande hormonstinna bebisar i 40-års åldern som häller i sig mer sprit än vad som någonsin kommer att vara attraktivt. Men jag inser att det här är något av en kulturkrock, för min värdinna, queerteoretiker som hon är, skrattade förtjust och tindrade med ögonen. Jag förstår ingenting. Känner mig nu socialt utpumpad och längtar efter en tyst kväll i M:s mjuka sällskap.

Min fredagkväll

Så här ser den ut: Jag sitter "hemma", dvs i min värds vackra lilla lägenhet fylld med quirky designerprylar och hans ångestfyllda ensamhet. Själv är han bortrest över helgen. Jag äter mina älskade bagels (oh how I've missed you) och dricker sojachokladmjölk. Finland verkar överfullt av laktosintoleranta människor för det är nästan lättare att hitta laktosfritt än... laktosigt? Vad är motsatsen till laktosfritt? Finns det ett ord?

I alla fall. Jag transkriberar dagens intervju. För dig som ska intervjua någon i ett icke-journalistiskt sammanhang kan jag rekommendera följande:

1. Om nån tycker att du ska spela in på minidisc, be den personen att ta sig i röven. Minidisc suger. Vem fan använder minidisc efter -98? Spela in direkt på laptop. Har du mac så kan du enkelt stänga av skärmen så den inte stör, har du PC kan du i alla fall göra skärmen väldigt mörk.
2. Spela in i gratisprogrammet Audacity, det är skitsmidigt.
3. När du ska transkribera, använd gratisprogrammet Express Scribe. Det gör livet så otroligt mycket enklare.

Att transkribera är jobbigt. Det är ännu jobbigare att transkribera om intervjupersonen har kackig engelska och bara pratar i halva meningar. Så i bland tar jag paus, och tittar på ett avsnitt av Dollhouse. Bra serie det där. Och så kliar jag mig rätt mycket. Nästan alltid när jag åker iväg får jag nåt slags exem. När jag är hemma hos mina föräldrar får jag nästan alltid små små blåsor på kinderna. I Helsingfors får jag kliande knottror på axlarna och skuldrorna som nu börjar leta sig in i armhålorna. Jag är så jävla het. Imorgon åker jag till Tampere och hälsar på en gammal bekant. Har jag lite tur ger det mig ett till exem, ovanpå det jag redan har.

Halleluja

JAG HAR HITTAT BAGELS!

Finland = bästa landet EVER.

Förutom det där med semlorna då, det kommer ta lång tid att komma över.

Vojne vojne

I Finland har de bytt ut mandelmassan i semlorna mot jordgubbssylt.

De är inte riktigt kloka, de där finnarna.

God natt

Jag drömde att jag tog med nån random brud hem till mitt och M:s hus och hade sex med henne i duschen fastän jag visste att M låg och sov på soffan i rummet intill. Han vaknade, kom på oss, och gick fullständigt sönder. Bildligt talat. Då förvandlades han till nån svart snubbe (antagligen för att min hjärna tyckte att det var för otroligt att M skulle bli arg och aggressiv) som grät och skrek och slog mig. Det var verkligen som om hela han rasade samman. Och sedan gjorde han det ännu värre genom att vilja ha förlåtelse och vilja förlåta direkt, det kändes som att han sålde sig för att hålla ihop oss, som att han skulle utstå vad som helst. Jag kände bara dödslängtan. Jag vaknade illamående med en kvävande känsla av att precis allt var fel och att ingenting någonsin kunde bli bra igen, att allt var oåterkallerligt och att jag var en fruktansvärd människa. Jomensåatteh godmorgon världen.

Som Mumin

Det töar i Helsingfors. Det droppar och rinner överallt, trottoarerna är grusig slush och gator blir oframkomliga på grund av stora vattensamlingar.

I dag har jag varit i grannstaden Esbo och intervjuat en sjukt sympatisk kliniker med dålig engelska. Hon var snäll nog att komma och hämta mig på stationen, och BARA DÄRFÖR så var jag pinsam och missade att hoppa av tåget. Har jag någonsin gjort det förut? Svar: ...eeeeh jag vet inte, jag minns inte, men antagligen inte. Åkte vidare till nästa station och så fick hon hämta mig där. Jag var generad men hon var obrydd och rak på det där härliga finska sättet. Jag säger "det där härliga finska sättet", för nu har jag pratat med säkert fyra stycken så nu kan jag dem, de där finnarna. Jag är praktiskt taget en av dem. Infiltration complete.

Så jävla snyggt språk också, jag vill bara härma. dem. hela. tiden.

Besöket var sedan något av en hit, allt var intressant och jag förstod inte vad någon sa och sen fick jag kaka och någon slags gräddig yoghurtliknande goja med björnbär som tydligen är nåt väldigt finskt. Sen lämnade jag min dokumentportfölj på ett bord och åkte hem. Hepp! Jag brukar inte missa mitt stopp och jag brukar inte glömma kvar saker. Det måste vara nåt med den finska luften som gör mig för avslappnad. Lullar omkring som Mumintrollet och filosoferar över vattenpölar som blir till bruna små sjöar.

Finska bilder